Folkbildning av riksdagsledamöter och myndighetspersoner

Sveriges framtid vilar på en klok riksdag

Diskussionunderlag

Författare: Christer Nylander

Datum 2019-11-23

Inledning

Begrepp

Metod och material

    Avgränsningar

    Sekundärmaterial

Bakgrund

Knapptryckarkompaniet

Inledning

Sverige kommer att genomgå en gigantisk samhällsomvandling de kommande årtiondena på grund av hållbarhetsmålen och den fjärde industriella revolutionen. Politiker och myndighetspersoner har idag inte den insikt och kunskap som behövs för att förutse, förstå och kunna agera tillräckligt förståndigt och långsiktigt. Det politiska systemet är uppbyggt på ett sätt som kräver hög vishet/insikt/kunskap hos riksdagsledamöter, partiledare och myndighetspersoner , för att undvika toppstyrning, partipiska, härskartekniker, fjäsk, rädsla och konformism, vilka i sin tur undergräver demokratin.

Begrepp

Bildning:  Är motsatsen till utbildning, där utbildningens mål är en bestämd och begränsad yrkeskompetens, medan bildning syftar till att omvandla hela människan, dess inre förmåga, insikter, moraliska och etiska uppfattning, också känt som personlighetsutveckling.1

Demokrati: Demokrati betyder ungefär folkstyre eller folkmakt. En grundtanke med demokrati är att de allra flesta som är medborgare eller bor i ett land ska ha möjlighet att vara med och tycka till om hur landet ska styras, till exempel genom regelbundna val.2

Dygd: Betyder i en vidare bemärkelse ett eftersträvansvärt karaktärsdrag i allmänhet eller i ett visst sammanhang.3

Etik: Är en teoretisk och kritisk reflektion över moralen.4

Härskarteknik: Syftar på olika sociala manipulationer varmed en grupp eller en person förstärker sin position i en hierarki genom att på olika sätt underminera andra grupper eller enskilda individer.5

Konformism: Är rättning efter omgivningens normer och regler och svårigheten att hävda en avvikande åsikt.6

Partipiska: Informell benämning på bruket att inom ett politiskt parti övertala alla ledamöter i en beslutande församling att rösta på samma sätt i voteringar.7

Toppstyrning: Innebär att en organisation styrs helt av dess ledning.8

Metod och material

Avgränsningar

Dokumentet omfattar vishet/insikt/kunskapsträning av riksdagsledamöter och myndighetspersoner.

Sekundärmaterial

Valda källor utgörs i dominerande grad av böcker, artiklar och rapporter från kända svenska och internationella institut, universitet och tidningar. OBS! Paragrafer i kapitel "Bakgrund" har i samtliga fall kopierats direkt från källor utan angivelse av citat, endast fotnot. Text har kopierats och sammanfogats till en relevant helhet utifrån detta dokuments syfte.

Bakgrund

Valda utdrag ur boken "Knapptryckarkompaniet" (2011) av nationalekonom och docent Anne-Marie Pålsson.

Problemet med exempelvis maktarrogans undanröjs inte för att en person som agerar maktfullkomligt byts ut. Felet sitter inte hos personen. Det sitter inte hos partierna. Det sitter i systemet. Därför nämns i stort sett ingen person vid namn. Det finns ett viktigt skäl till detta, och det knyter an till min syn på systemfelet. Det är inte personen som står i centrum för min analys utan den funktion han besitter. Ty det är i positionen som makten sitter, inte i personen. Och det är om makt denna betraktelse handlar. Makten i riksdagen.9

Min berättelse (Anne-Marie Pålsson) knyter ... an till riksdagens roll i den svenska demokratin. Hur väl fullgör vi ledamöter det uppdrag som det svenska folket gett oss? Hur trygga kan väljarna vara i att riksdagen verkligen lever upp till sin roll som demokratins väktare? Mitt svar: inte trygga alls. Riksdagen har i avgörande stycken kapitulerat från denna roll. Den är inte längre det politiska maktcentrum som väljarna tror utan fjärrstyrs från partihögkvarteren. Vi ledamöter fungerar mest som statister, som något vackert att visa upp när demokratin behöver ett ansikte. Ungefär som kungahuset när vi vill få vår stolta historia förkroppsligad.10

Strukturerna i riksdagen är således så noga reglerade att man skulle kunna tro att uppdraget verkligen var viktigt. Men avståndet mellan formuleringarna i grundlagen och verkligheten är mycket stort. Det som visas är bara yta. ... Debatterna i kammaren är inte debatter i egentlig mening utan mest en oinspirerad redovisning av partiets uppfattning som läses upp i kammarens talarstol från ett färdigskrivet manus. Och för att det inte ska bli några fel i själva sakfrågan brukar ledamöterna få hjälp med skrivarbetet av någon politisk tjänsteman. Och vi pratar om av partiledningen tillsatta tjänstemän.11

Om jag (Anne-Marie Pålsson) upplevt att det var lågt i tak under den första mandatperioden, när vi befann oss i opposition, var det inget mot vad jag skulle få uppleva [under] den andra. Då sänktes ribban ytterligare. Frihetsgraden var noll och utrymmet för egna ställningstaganden obefintligt. Den gången den moderata riksdagsgruppen verkligen försökte hävda sin egen mening möttes den av statsministerns hårda ord: "Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och ingenting annat". Och så blev det. Vi reducerades till lydiga knapptryckare och marknadsförare av regeringens politik. Något annat förväntades vi inte vara.12

[Partipiskan] används bara när gruppens medlemmar inte förstått de outtalade spelreglerna, de som finns och som nästan alla känner till men vilka inte får kommuniceras utåt. Spelreglerna innebär: bit ihop, ifrågasätt inget, svälj förtreten och rätta in dig i ledet! Kort sagt: Var lydig! Då kommer snart belöningarna. ... När denna logik är förstådd behövs ingen piska. ... ju högre du kommer i makthierarkin, desto färre är de [ideologiskt övertygade]. De som inte vill spela efter reglerna filtreras bort i karriärprocessen på ett tidigt stadium. Om inte annat försvinner de ut när den strid de tagit initiativ till förlorats.13

En viktig punkt. Systemet verkar inte bara genom att krossa motstånd, eller genom att muta de som lyder, utan minst lika mycket genom att välja ut de som accepterar spelreglerna, så att det inte blir något motstånd som behöver överkommas. I USA är de privata bidragen till politiker och deras kampanjer - som jag skulle kalla för mutor - nödvändiga för att man skall kunna bli vald. Men detta betyder inte att politiker nödvändigtvis ändrat sina åsikter för att få mer donationer, alltså som individer blivit mutade att ändra sin politik, utan även genom att det är de som just står för rätt åsikter som får donationerna. Så systemet mutas, institutionerna besätts med personer som har rätt åsikter, och systemet fattar de beslut som det fått betalt för att fatta, men individerna i systemet har inte nödvändigtvis blivit mutade.14

Partiledaren belönar lojalt beteende. Och alla belöningar som ger ledamoten mera makt och inflytande fungerar. Pengar och andra ekonomiska ersättningar kan fungera men spelar en klart underordnad roll i det politiska livet. Man kan tycka att riksdagsledamöterna borde kunna upprätthålla sin integritet även om det blir gnäll från partiledaren och de inte får utnämningar. Men för det första är riksdagsledamöterna beroende av ledaren för att få hamna på valbar plats; utan valbar plats, inget nytt riksdagsmandat. Normalt sett är det bara de som bedömts vara tillräckligt lydiga som kan bli riksdagsledamöter. För det andra är det så att många i riksdagsgruppen accepterar att det är lydnad mot ledaren som belönas, och visar upp denna lydnad genom att delta i vuxenmobbning när ledaren antyder att så bör göras. Resultatet blir väldigt jobbigt för den med integritet. Och det är för det mesta meningslöst, majoriteten vinner ändå om det blir votering i partiets riksdagsgrupp. Varför sumpa sina chanser, och utsätta sig för mobbning och utfrysning, när det ändå inte åstadkommer någonting? Pålsson ägnar ett kapitel åt att beskriva sådan mobbning.15

Vem som hamnar på valbar plats är något som väljarna bara i mycket liten grad bestämmer om - det avgörs i praktiken av partiets innersta kärna. Det är genom att behaga ledningen som en kandidat kan räkna med förnyat förtroende. Att detta behagande sedan kanske går på tvärs emot vad de egna medlemmarna tycker är en annan sak. Den som vill göra karriär i politiken gör klokt i att lyssna mer på partiledaren än på sina väljare. ... Att bortse från medlemmarnas önskemål rör vid kärnan i den svenska demokratin. När partieliten sätter sig över medlemmarnas önskemål riskerar den i själva verket att kortsluta hela det demokratiska systemet. Hos oss är väljarinflytandet tänkt att ske via de politiska partierna. Det är genom att engagera sig där som väljarna kan påverka politikens innehåll.16

Det används aldrig slutna voteringar för att fatta beslut i den moderata riksdagsgruppen, annat än om det gäller personfrågor. En sådan ordning vore nämligen ytterst riskabel, ty om ingen vet vad ledamoten tycker är det riskfritt att rösta mot partiledaren. Med öppna beslutsprocesser däremot röstar ingen ledamot som vill göra karriär mot ledarens förslag. Förändring kräver att de politiska ledarna tar initiativ, vilket de knappast gör med mindre än att de tror att de har något att vinna på att genomföra reformerna. Det kräver tryck från väljarna, så starkt att partieliterna inser att det skadar dem att inte verka för förändringar. Varje generation måste erövra sin form av demokrati, för att citera en före detta svensk statsminister, Olof Palme. Är det inte dags för 2000-talets generation att verka för sin? 17 18 19 20

Vishet/insikt/kunskapsträning av riksdagsledamöter och myndighetspersoner

Det behövs inget längre Bakgrundskapitel, än vad som där redan framkommit, för att inse att demokratin i Sverige inte fungerar tillfredsställande, och att beslutsfattandet i riksdagen med hög sannolikhet suboptimeras med allvarliga konsekvenser som följd. Det finns säkert strukturella problem som skulle kunna rättas till, men framför allt saknas vishet/insikt/kunskap hos ledamöter och partiledare för att självmant initiera dessa förändringar, och tänka mer etiskt och agera mer moraliskt i riksdagsarbetet. Denna situation är fullständigt ohållbar i ett läge då globala utmaningar, allvarliga samhällsproblem och den fjärde industriella revolutionen kräver högkvalitativt och radikalt beslutsfattande.

Riksdagsledamöter och myndighetspersoner behöver träning i vishet/insikt/kunskap.

Uttalandet kanske kan uppfattas orättfärdigt och flummigt, och kräver en djupare förklaring. Hur riksdagen fungerar kan på ett plan hänföras till lagar, förordningar, föreskrifter och rutiner. Men dessa avslöjar inte hela sanningen, vilket bekräftats i kapitel Bakgrund. I verkligheten kommer riksdagens resultat alltid att vara en spegelbild av den vishet/insikt/kunskap som riksdagsledamöter och myndighetspersoner besitter. Att betrakta denna vishet/insikt/kunskap som något statiskt är felaktigt och begränsande. Människan har en plastisk hjärna som kan utvecklas. En riksdag med hög generell vishet/insikt/kunskap kan utgöra en kraftfull problemlösare och framtidsinspiratör, jämfört med om partiledarna toppstyr med allehanda subtila eller tydliga redskap.

Att bli klok, det vill säga besitta kunskaper och färdigheters att kunna förutse, förstå och agera på ett sätt som är långsiktigt och fördelaktigt för alla involverade, kräver lång träning. Det är en inre resa som bör starta i skolan och fortsätta livet ut. Uppenbart brister riksdagsledamöternas vishet/insikt/kunskap, annars skulle inte riksdagen fungera så dysfunktionellt som den gör. Därför är den enda lösningen att initiera ett mångårigt program för vishet/insikt/kunskapsträning. Ju snabbare vishet/insikt/kunskap kan ökas desto bättre rustade är riksdagen för att ta lösa allehanda utmaningar. Det är ett rimligt krav som medborgare bör ställa på de kandidater som väljarna röstar in i riksdagen och betalar deras löner genom skatt, för att ansvara för arbetsuppgifter som är orimliga för medborgarna själva att utföra.

Det finns flera verktyg som sannolikt borde kombineras för att öka verkningsgraden. Dialog och reflektion anses vara den effektivaste metoden, och som bör vara huvudverktyg. Liksom förslag "Villkorad arbetstidsförkortning" med två timmar per dag, varav hälften ägnas åt folkbildning, så bör samma sak gälla för riksdagsledamöter. Därutöver skulle man kunna använda digitala skärmar i riksdagshuset för att stimulera till dialog och reflektion, likt förslag "Digital utomhuskommunikation". Sannolikt skulle förslag "Folkbildning genom digitala medier" och förslag "Förändrad agendasättning och journalistik inom dagspressen" också medföra en ökad vishet/insikt/kunskapshöjning i riksdagen.

Ovanstående förslag kommer troligtvis initialt att uppfattas negativa, onödiga och naiva för en del människor. Men när förslagen får sjunka in, och konsekvenserna analyserats djupare, så kommer insikten om att vishet/insikt/kunskapsträning är det ojämförligt effektivaste redskapet för att åstadkomma en framgångsrik transformation av samhället.

Fotnoter

1 https://sv.wikipedia.org/wiki/Bildning

2 https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/

3 https://sv.wikipedia.org/wiki/Dygd

4 https://sv.wikipedia.org/wiki/Etik

5 https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4rskarteknik

6 https://sv.wikipedia.org/wiki/Konformism

7 https://sv.wikipedia.org/wiki/Partipiska

8 https://www.learning4sharing.nu/toppstyrning-106392.html

9 https://www.klokast.se/Nyhet/2013/Knapptryckarkompaniet.pdf

10 Ibid.

11 Ibid.

12 Ibid.

13 Ibid.

14 Ibid.

15 Ibid.

16 Ibid.

17 Ibid.

18 https://www.youtube.com/watch?v=qu0h9lZFebQ

19 https://www.youtube.com/watch?v=zQo7_WxwQ3A

20 https://www.piahellertz.com/Knapptryckarkompaniet.pdf